Kl är 9:30 på morgonen och nyss fyllda 95 åriga Axel Hellstrand möter oss i lobbyn på ålder boendet där han bor sen två och ett halvt år tillbaks. Jag hoppas att jag är lika pigg om jag blir så gammal. Axel påpekar att det är lite si och så med hörseln men jag är klar i knoppen säger han och knackar sig i huvudet.

Jag förundras över att Axel levt nästan ett helt århundrade. Minns det mesta gör han också. Tänk vad många förändringar, el inomhus, glödlampan, telefonen, tv, dator, ett världskrig med ärr som bevis och för att inte tala om bilens utveckling.

Axel minns sina år i klubben med glädje. Hans utbildning till revisor som han fick på Handelshögskolan i Katrineholm 1943 gjorde att han i ca 40 år var revisor i klubben. Han slutade 1988 vid 70 års ålder.

Axel har även haft andra roller i klubben så som tävlings sekreterare, expeditions chef och tävlings ledare i road racing. Han minns framför allt en tävling där dom fick göra 24 utryckningar pga. att det regnade kraftigt den dagen.

Jag frågar Axel hur hans intresse för motorsport väcktes. Det var genom vännen Sture ”Butter” Persson som är en av initiativtagarna till HMS. Axel minns vidare hur dom brukade hämtas upp i Kävlinge vid sex tiden på morgonen av Rasmusson från Västra Karaby och köra mot Hyllinge för att hjälpa till att färdigställa speedway banan på Hyllinges idrottsplats. I början av 1960 talet började intresset för hastighetstävlingar med bil att öka. Även här var HMS snabba att följa med i utvecklingen och motorbanan för bilar byggdes. Axel minns att medlemmarna själva hjälpte till att lägga olje grus. Man fick låna utrustning. Efter en lyckad Motocross des Nations tävling i augusti 1963 med goda intäkter asfalterades banan.

Axel minns vidare om allt roligt. Han nämner 24 timmars lopp, cykel tävlingar och ballongtävlingar. Ballongtävlingen gick ut på att man satte ut ballonger längst med banan som sen förarna skulle smälla. Han skrattar och minns när dom provade att köra i idiotbacken. Det var bland det värsta han varit med om.

Det var Axels fru Edit och Allan Perssons fru Hanna som försåg ”gubbarna” med mackor och kaffe. Dom var kloka nog att förstå vikten av en god relation med pressen och bjöd även dom på mackor berättar Axel. Det var dessa damer som sedermera blev damklubben

Hela Axels familj var involverade och hans båda flickor fick hjälpa till att packa medlemskort som pappa Axel tryckt. Dom var också kranskullor.

Jamina Loxly