Under 15 år var Prins Bertil och Prinsessan Lilian stadiga besökare på Hyllinge MS tävlingar på Ring Knutstorp. Den stora årliga tävlingen var Kvällspostens Newsrace som alltid gick i augusti månad.
Ordförande var i början Allan Persson och Allan gav mig i uppdrag att hjälpa till och ta hand om prinsparet. Sedermera var jag under 8 år ägare av banan och senare även ordförande och hedersordförande i klubben.
De första gångerna hämtade jag prinsparet från deras sommarställe i Tylösand och körde dem till och från Knutstorp.
I början var besöken mycket högtidliga och åtföljdes av adjutanter, chefen för flygvapnet (vi brukade ha flyguppvisningar) landshövdingen var en given person att närvara. Samtliga med fruar. Med fina klänningar och högklackade skor. Högtidlig lunch intogs bland annat på inbjudan av Grevarna Wachmeister på Knutstorps slott.
Tilltalet var enligt dåvarande kutym ” Ers Höghet”. ” Önskar Ers Höghet mer potatis?”
De flesta luncher intogs sedan i det som nu är domarrum i Tidtagningstornet. Fortfarande hänger där fotografier från besök. Trångt var det med all ”uppvaktning” upp mot 15 personer kunde vi vara som åt lunch.
Även sedan Walter Nilsson blivit ordförande hade jag fortsatt uppdrag att ta hand om våra celebra gäster. Prinsen som var en stor motorentusiast ville sedan själv köra till tävlingarna och då mötte vi upp nere i Kågeröd och körde sedan i högtidlig procession in på banan. Med alla vakter förberedda och grindar vidöppna. 
Ganska snart skaffade vi en husvagn som ställdes upp i smutten under det nya VIP huset och där kunde Prinsen och Prinsessan dra sig tillbaks. Och vila ut mellan racen och kanske ta sig ett litet glas konjak.
Ett stående evenemang var att Prinsen körde någon historisk antik fin tävlingsbil som Bugatti, några varv runt banan. Oftast – om bilen var tvåsitsig- med Prinsessan Lilian som passagerare. Detta var något som Prinsen uppskattade mycket och satte sig alltid noggrant in i bilen han körde, dess historik, utrustning och tidigare ägare.
Så småningom blev besöken mindre högtidliga och prinsparet kom utan uppvaktning och detta uppskattades helt tydligt av inte minst Prinsessan Lilian. Min hustru Kajsa och Lilian kom mycket bra överens och satt långa stunder i husvagnen och pratade. Lilian tyckte inte alls om de ”med näsan i vädret” som ville försöka vara ”fina” och umgås med henne.
Även med titelfrågan skedde det med tiden en förändring. Att bli ”Du” med Prins Bertil betydde att man tilltalade honom med ”Prinsen”. Med Prinsessan talade vi mestadels engelska så tilltalet var då enklare med ”you”. Med Prinsen tilltalade jag honom enligt hans önskemål med ” Du” när vi var ensamma och med ”Prinsen” då andra personer fanns närvarande. Så var hovetiketten. Prinsparet var alltid prisutdelare.
Vid en golfrunda skadade sig Prins Bertil i ena benet och kunde därför inte vid ett av de senare tillfällena köra bil, men till Knutstorp ville han ändå komma. Jag åkte därför till Tylösand för att hämta dem. Väl där skulle jag backa tillbaks så att Prinsen skulle få kortast möjliga väg att gå. Med min stora bil föll det sig inte bättre än att jag backade på ena grindstolpen som var av sten så att den föll till marken. Som racerförare med SM medalj och allt var detta tyckte jag en total katastrof och skämdes så klart. När Prinsen kom ut såg han vad som hänt. Hans enda kommentar var. ” Ja det har jag också gjort”. Sen var det inte mer snack om det.
Efter det att Prins Bertil gått bort kontaktade jag Prinsessan Lilian med en förfrågan om vi i Hyllinge MS kunde få lov att varje år dela ut en evigt vandrande Trofé med namnet Prince Bertils Trophy. Med största glädje svarade Prinsessan Lilian att det fick vi mycket gärna och att hon uppskattade vår gest väldigt mycket. Prinsessan framförde som önskemål att så länge jag eller min hustru Kajsa lever skulle vi bestämma vem som skulle få trofén och även dela ut den. Något som vi självklart gör med största glädje.
/ Kaj Bornebusch
Mer info
- Om utdelningen av Prince Bertil Trophy
- Bilder ur Hyllinge MS arkiv.
